Summerar dagen på en kär gammal plats dit jag dragit mig tillbaka för att tänka över var jag står och vart jag är påväg. Platsen är Stiftsgården i Rättvik.
Jag sov djupt och drömlöst i mitt rum under takåsen i gästhemmet. Detta är inte borta för mig, det är att komma hem. Det var här jag föddes som individ, det var här jag förutsättningslöst tilläts brottas med mig själv som en andlig varelse. Utan dogmer och pålagor.
Jag har sökt upp denna plats igen för att söka grunden i det som är jag, skala av den vuxne mannens hela bild av verkligheten och sig själv. Jag har vandrat på Siljans snötäckta frysta vintergolv under solen och blev efter middagen sittande med vikarierande gårdsprästen, en pensionerad kyrkoherde. Över otaliga koppar kaffe talade vi om andlighet och livet i största allmänhet. Ett möte jag kommer spara länge i hjärtat.
Tidigare i eftermiddags sökte jag mig längst en vandringsled upp i skogen till det ekumeniska meditationscentret Berget. Tanken var att jag i deras boklåda skulle hitta något att läsa som kunde ge en öppning i min självpåtagna låsning mot det andliga.
Jag kom in i de två små rummen som var fyllda av böcker skrivna av allt från påven till svenska självpåtagna profana "make it yourself"-profeter.
Jag bläddrade lite håglöst i några böcker, ryggade för vad jag upplevde såväl dogmatik som flum till min blick landade på en hylla med ikoner. En av dem avbildade tre änglar runt ett bord som alla verkar söka varandra med blicken. Något tilltalade mig på djupet med den där bilden, jag vet inte vad det var.
Jag lämnade boklådan, inte med en bok, utan just denna ikon i en påse. Den ligger bredvid datorn på skrivbordet som står i alkoven under vindskupan i mitt rum i gästhemmet som är tomt förutom mig själv och ovan nämnde präst.
I morgon åker jag hem, kanske ett litet steg närmare en funktionsduglig individ.
Ikonen ska jag sätta bredvid kaminen, så den kan glimma i eldens sken. Tala ordlöst till mig. De tre änglarnas sökande blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar